Den rastlösa välfärdsmänniskan på Ratio förlag kom ut 1969, idag nästan 40 år sedan. Staffan Burenstam Linder (1931-2000), var bland annat, professor i nationalekonomi och rektor för Handelshögskolan i Stockholm. Bokens innehåll är i högsta grad aktuellt även i dag och därför har man nu gjort en nytryckning. Jag vill berätta om boken för den är faktiskt mycket läsvärd och tänkvärd.
Den har en annorlunda reflektion kring vad välfärd är och hur det vi kallar ekonomisk välfärd kan ha en negativ inverkan på människans förutsättningar att både ha det bra och må bra. Ekonomi- och hälsoperspektivet ställs mot varandra i boken genom en analys av hur vi använder tiden som resurs och hur det påverkar belastning och stress.
Svårare att hinna med våra fritid
Man skulle kunna sammanfatta boken genom att säga: i vårt samhälle arbetar vi hårt för att producera ett stort utbud av varor och tjänster. Detta ger oss en ökad ekonomisk och materiell standard. Samtidigt ger detta ökad tillgång till allt fler prylar, upplevelser och annat vilket då medför att vi får allt svårare att hinna med att använda och sköta allt detta. Det tar oss också allt mer tid att handla och konsumera, vilket gör att tiden får svårt att räcka till. Författaren kallar det för ”inkomstökningens avtagande marginalnytta” eftersom det vi önskar oss många gånger är en välfärd där vi kopplar av, ägnar oss åt kultur och njuter av att vi har det vi behöver. En tillvaro där fritid faktiskt är ganska fri tid. Några generationer tillbaka, när merparten av befolkningen försörjde sig i jordbruket, var man även i vårt land tvungen till mycket mer än 8 timmars arbetsdag bara för att få ihop till maten på bordet. Då önskade man sig fri tid till vila, samvaro och återhämtning.
Arbeta mer för att köpa mer
Det fanns tankar på 60-talet menar författaren om att den ökande produktiviteten, i framför allt industrin, kommer att kunna minska veckoarbetstiden till exempelvis 30 timmar. Det har den ju inte gjort utan ligger i västvärlden fortfarande på 40-45 timmar (enligt boken från 1969). Anledningen till det, är att det ökade utbudet av varor gör det möjligt för oss att höja vår levnadsstandard vilket i sin tur innebär att vi behöver arbeta mer för att tjäna tillräckligt så att vi kan konsumera det vi önskar.
Index för ren luft
Författaren är väldigt vass mot sin egen profession, ekonomerna, då han menar att marknadsekonomin gett oss tillväxtmanins och indexgalenskapernas samhälle. Där finns det tyvärr inga index på sådant som ren luft och vatten och naturens skönhet. Istället slår vi dövörat till för den tysta vårens budskap (en bok med den titeln på den tiden). Om det finns intresse för problemet med miljöförstöring så beror det på att den riskerar att drabba den statistiskt registrerade konsumtionen.
Som sagt tillväxt vill vi ha. Ökad produktivitet är bra. Men frågan är hur den används. Bertrand Russell citeras i boken: ”Det är beklagligt att vi lär oss att göra två gånger så mycket prylar på samma tid i stället för samma antal prylar på hälften så lång tid” (s 47).
Vad vill jag använda tiden till?
Det finns mycket mer intressanta beskrivningar på det här temat i boken. För mig gav den en nyttig reflektion: Vad vill jag använda tiden till? Hur får jag till en någorlunda vettig balans mellan arbetstid på jobbet, arbetstid vid sidan av jobbet (alla måsten och skötande av materiella tillgångar) och fri tid? Med ”fri tid” tänker jag då på den tid när jag ger utrymme för sådant som vi tar för givet eller ibland t o m bortglömda bitar av tillvaron som naturen, själen, medmänniskorna och annan icke rationell tidsanvändning.
Boken har inte fått mig att förkasta marknadsekonomin. Den var dock mycket läsvärd med, för mig, en ny infallsvinkel när jag funderar på vilka förutsättningar som har betydelse för människans välbefinnande och hälsa.
Ta väl vara på den tid och det enda liv du har.
Anders Hanson
Svenska Hälsopromotion Gruppen